hej hej mitt namn är stina

Jag har tänkt på att vara lite trevlig och ringa på alla grannar i min trappuppgång och presentera mej för dom.
Så dom vet vad det är för nån som springer omkring här.
Men alla tycker att man inte gör så. Varför inte?? Det är så typiskt svenskt allså.
Men nu när jag kom här i trappen står det världens sötaste kissemiss utanför en dörr.
Och han/hon ville ju in.
Så jag ringer på och frågar då om katten är hennes, och det var det.
Då passa jag på att presentera mej :)
Jag tror tanten blev glad, det såg så ut i alla fall.


Jag ska nog börja hälsa på folk jag inte känner.
Skapligt chockad dom skulle bli.
Då blir man stämplad som antingen en narkoman, alkholist, utvecklingstörd, udda, knäpp eller bara helt efterbliven.
Visst är det sjukt att det ska vara så??

En gång var det en farbror som hälsade på mej. Han sa typ:
Hej på dej tjejen.
Och jag log och hälsade tillbaka.
Han blev jätte förvånad att jag hälsade tillbaka.

Jag kom på en sak.. Jag fyller år snart. 25 ÅR. Hallå, det är stort.
Men jag vet inte hur jag vill fira min 25-årsdag.
Kalas för de närmaste , då blir det runt 15 pers. Eller ett riktigt partajj?
What to do?
Mat ? Dryck?
Nä, nu måste det planeras.



Hej på er





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0