jag gillar inte han, men jag gillar det här
Jag var på landshövdingens stora, omtalade sommarmingel häromveckan.
Landshövdingen själv höll ett litet tal där hon förklarade att den stora uppgiften för kommunen är att få fler människor att flytta till Gotland.
Hon meddelade att alla tips på hur detta skulle gå till tacksamt togs emot.
Jag fick aldrig tag på henne på minglet sen, men jag kan väl passa på att använda den här ytan till att ge henne det enda råd hon behöver.
Se till att få styr på den där jävla båten som går mellan Nynäshamn och Visby.
Jag har åkt många förfärliga båtar i mitt liv. Jag har åkt färja i Thailand med ståplats på bildäck.
Jag har åkt polsk färja på 80-talet där sängen rasade samman - mamma bröt en tå.
Men jag har aldrig åkt en lika fasansfull färja som Destination Gotlands båtar mellan fastlandet och Gotland.
Att ta sig med bil från Stockholm tur och retur kostar 2 500 kronor.
Reser man två gånger i månaden, som jag måste göra när jag är här på ön,
så kostar det mig 5 000 kronor i månaden.
Det är alltså min i särklass största utgiftspost. Det är en fjärdedel av en normal lön. För vad?
För att resa med en båt i några timmar.
Jag hade MÖJLIGEN kunnat acceptera prisnivån om själva resan hade erbjudit en härlig upplevelse. Kanske en liten bar där man kan ta en öl och kila upp till soldäck och läsa en god bok.
Kanske en bistro där man kunde få en enkel men riktigt bra biff.
Men Destination Gotland erbjuder inte sina passagerare någonting alls.
Jag tror att det beror på att de inte uppfattar oss som passagerare.
De uppfattar oss som boskap, båten är ingen färja, det är en djurtransport.
De har misstagit oss för kor. Har ni smakat maten ombord på de här båtarna?
Vi får stå och köa i timmar för att bli serverade mat som jag inte ens skulle servera råttorna på nedre däck.
Jag åt en spagetti bolognese häromdagen. Den förde minnena till skolmatsalen.
Jag inser nu att jag är elak mot min gamla mattant, för hennes pasta var trots allt dräglig.
Den här pastan var så vattnig att jag var tvungen att skratta högt i förtvivlan.
Varje gång jag står och lider i den där matkön så tittar jag avundssjukt på de passagerare som varit vettiga nog att ta med matsäck.
Och jag tänker att jag skulle ge ett kungarike för att byta ut den mat jag nu ska äta för en mosad banan och en varm youghurt.
Efter maten mår man direkt dåligt, man kanske måste ta lite luft. På soldäck finns inga stolar, ingen aktivitet. En dam står och varmröker en cigg och försvinner sedan ner. Men man ser i alla fall havet. Det gör man ju inte där inne. Jag vet inte vad det beror på, om det är hur de byggt fönstren eller nåt, men var man än befinner sig i den här båten så ser man inte riktigt havet. Tänk att de misslyckas till och med med detta. Destination Gotlands båtar är de enda båtarna i världen som saknar sjöutsikt.
Man vill bara vara framme, man vill bara vara av båten. Så man öppnar kanske sin laptop för att få tiden att gå. Finns trådlöst nätverk? Såklart inte! Året är 2010 och Destination Gotland kan inte ens erbjuda sina resenärer Internetuppkoppling. Det finns visserligen tv-apprater ombord, samtliga visar den film som var absolut hetast på marknaden för 4 år sedan. Jag åkte en gång under fotbolls-EM och frågade en i personalen om de kunde visa en match. "Nej, vi gör inte sånt", svarade han och gick. Så man sätter sig ner, blundar i tre timmar och sen stiger man av utmattad. Man känner sig åderlåten.
Jag har ofta undrat hur Destination Gotland själva funderar.
De kanske är medvetna om att de utgör Europas sämsta färjelinje. De kanske bara skiter i det.
Svaret fick jag i GT i går. Nyheten om att Destination Gotland har ökat antalet passagerare i sommar jämfört med förra kommenteras av en marknadschef. Han är mycket belåten över siffrorna, mycket nöjd över verksamheten.
Allt går bra, ingen idé att förändra något. Jag tänker: "Herregud. Han vet inte ens om att han är marknadschef över det mest pinsamma den globala färjetrafiken som sådan har att erbjuda." Låt mig då ta tillfället i akt och meddela dig, kära marknadschef: "Du tror väl inte att trafiken ökar för att ni gör ett bra jobb? Er trafik ökar därför att vi har inget val. Vi måste ta er äckliga båt, vare sig vi vill eller inte."
Ge mig en entreprenör, vem som helst, kan till och med vara slisk-Pigge. Se till att bygga upp en ny färjetrafik. Håll rimliga priser, behandla oss passagerare vettigt och jag lovar att jag ska använda alla mina tillgängliga spalter till att stödja er sak nu och för all framtid, så ser vi till att sänka Destination Gotland för gott.
Landshövdingen själv höll ett litet tal där hon förklarade att den stora uppgiften för kommunen är att få fler människor att flytta till Gotland.
Hon meddelade att alla tips på hur detta skulle gå till tacksamt togs emot.
Jag fick aldrig tag på henne på minglet sen, men jag kan väl passa på att använda den här ytan till att ge henne det enda råd hon behöver.
Se till att få styr på den där jävla båten som går mellan Nynäshamn och Visby.
Jag har åkt många förfärliga båtar i mitt liv. Jag har åkt färja i Thailand med ståplats på bildäck.
Jag har åkt polsk färja på 80-talet där sängen rasade samman - mamma bröt en tå.
Men jag har aldrig åkt en lika fasansfull färja som Destination Gotlands båtar mellan fastlandet och Gotland.
Att ta sig med bil från Stockholm tur och retur kostar 2 500 kronor.
Reser man två gånger i månaden, som jag måste göra när jag är här på ön,
så kostar det mig 5 000 kronor i månaden.
Det är alltså min i särklass största utgiftspost. Det är en fjärdedel av en normal lön. För vad?
För att resa med en båt i några timmar.
Jag hade MÖJLIGEN kunnat acceptera prisnivån om själva resan hade erbjudit en härlig upplevelse. Kanske en liten bar där man kan ta en öl och kila upp till soldäck och läsa en god bok.
Kanske en bistro där man kunde få en enkel men riktigt bra biff.
Men Destination Gotland erbjuder inte sina passagerare någonting alls.
Jag tror att det beror på att de inte uppfattar oss som passagerare.
De uppfattar oss som boskap, båten är ingen färja, det är en djurtransport.
De har misstagit oss för kor. Har ni smakat maten ombord på de här båtarna?
Vi får stå och köa i timmar för att bli serverade mat som jag inte ens skulle servera råttorna på nedre däck.
Jag åt en spagetti bolognese häromdagen. Den förde minnena till skolmatsalen.
Jag inser nu att jag är elak mot min gamla mattant, för hennes pasta var trots allt dräglig.
Den här pastan var så vattnig att jag var tvungen att skratta högt i förtvivlan.
Varje gång jag står och lider i den där matkön så tittar jag avundssjukt på de passagerare som varit vettiga nog att ta med matsäck.
Och jag tänker att jag skulle ge ett kungarike för att byta ut den mat jag nu ska äta för en mosad banan och en varm youghurt.
Efter maten mår man direkt dåligt, man kanske måste ta lite luft. På soldäck finns inga stolar, ingen aktivitet. En dam står och varmröker en cigg och försvinner sedan ner. Men man ser i alla fall havet. Det gör man ju inte där inne. Jag vet inte vad det beror på, om det är hur de byggt fönstren eller nåt, men var man än befinner sig i den här båten så ser man inte riktigt havet. Tänk att de misslyckas till och med med detta. Destination Gotlands båtar är de enda båtarna i världen som saknar sjöutsikt.
Man vill bara vara framme, man vill bara vara av båten. Så man öppnar kanske sin laptop för att få tiden att gå. Finns trådlöst nätverk? Såklart inte! Året är 2010 och Destination Gotland kan inte ens erbjuda sina resenärer Internetuppkoppling. Det finns visserligen tv-apprater ombord, samtliga visar den film som var absolut hetast på marknaden för 4 år sedan. Jag åkte en gång under fotbolls-EM och frågade en i personalen om de kunde visa en match. "Nej, vi gör inte sånt", svarade han och gick. Så man sätter sig ner, blundar i tre timmar och sen stiger man av utmattad. Man känner sig åderlåten.
Jag har ofta undrat hur Destination Gotland själva funderar.
De kanske är medvetna om att de utgör Europas sämsta färjelinje. De kanske bara skiter i det.
Svaret fick jag i GT i går. Nyheten om att Destination Gotland har ökat antalet passagerare i sommar jämfört med förra kommenteras av en marknadschef. Han är mycket belåten över siffrorna, mycket nöjd över verksamheten.
Allt går bra, ingen idé att förändra något. Jag tänker: "Herregud. Han vet inte ens om att han är marknadschef över det mest pinsamma den globala färjetrafiken som sådan har att erbjuda." Låt mig då ta tillfället i akt och meddela dig, kära marknadschef: "Du tror väl inte att trafiken ökar för att ni gör ett bra jobb? Er trafik ökar därför att vi har inget val. Vi måste ta er äckliga båt, vare sig vi vill eller inte."
Ge mig en entreprenör, vem som helst, kan till och med vara slisk-Pigge. Se till att bygga upp en ny färjetrafik. Håll rimliga priser, behandla oss passagerare vettigt och jag lovar att jag ska använda alla mina tillgängliga spalter till att stödja er sak nu och för all framtid, så ser vi till att sänka Destination Gotland för gott.
Kommentarer
Trackback
